Jack Vreeswijk

2011 lär nog gå till historien i min värld som den mest konsertrika i min karriär.

Tror att vi i sluttampen landar på ..äh jag vet inte..men det blir en del.

Det har ju varit ett händelserikt år med filmen om farsan, Hans-Erik’s soloplatta samt därpå följande turné .

Den turnén har blivit en dundersuccé med utsålda hus trots lite sur kritik från de flesta håll.  Många kommentarer har ju handlat om att han borde återgå till Turbonegro och ge fan i å sjunga visor.

Nu råkar det faktiskt vara så att han är en jävel på att sjunga visor. För plötsligt så har alla som lyssnar på kreddig rock och övremedeklasspop med svajig sång blivit expert på hur svensk visa ska tolkas.

 Det finns egentligen inga generella regler för hur man ska bli visknutte utom en enda:

 Du måste kunna sjunga och spela ett instrument utan att det låter surt. Något som numer anses lite ofint , vilket kan diskuteras.

 I min visknuttevärld så är det inte per automatik som man uttrycker känslolägen enbart genom att sjunga skitsurt eller spela två ackord. I min lilla värld av visor blues och folk så finns det alla känslolägen men man måste kunna sjunga och spela rent å prydligt. Tänk dig själv för fan; Du spelar inför 500 pers i konsertlokal som är knäpptysta åsså drar du en tuff å brutal Taubelåt med 70 ackord och så sjunger du surt. Folk skulle skita i att du är full av känslor. Folk skulle gå. Så enkelt är det

 Nåväl nog om detta. När det gäller Hans-Erik så kan jag bara säga till de som gnäller om att han ska återgå till sitt gamla jag ;

Karln har ju för fan knarkat i 24 år och är numer drogfri. Vilket bör beundras till fullo oavsett om han blivit ren på Narconon eller annerstädes. Var glad och stolt över att en kille vill fortsätta att jobba , skaffa familj och göra rätt för sig i stället för å flumma bort i forna tider. Bara det att han tackar nej till en återförening av Turbonegro och därtillhörande pengahögar borde ge honom en stor hög med kred. Att hans eller en utav dem, forna bandmedlem gnäller som en liten unge ständigt i media handlar ju enbart om att han är pank och behöver stålar.

 Okej. Om man nu ska kolla årets höjdare och förra för den delen så var det ju att få göra filmmusiken till Cornelis. Att få vara coproducent till orginalmusiken under ledning av Love Tholin. Nä just det. Ni som köpt Soundtrack till filmen: Det var Love och ingen annan som producerat även om det av någon kosmisk anledning inte kom med på konvolutet.

En annan höjdare var ju att få stå som med producent till Hans-Erik’s soloplatta under ledning av Herr Tholin. Allt inspelat (utom tre spår) i Love’s analoga studio i Åmål.

Kommande höjdare blir oneklingen att få privilegiet att få närvara vid Måns Jenningers minnestund vars öde har suttit fastnaglat i både kropp och själ i flera år.

Jag rekommenderar eller nästan anbefaller er att gå i och kika noga på dennes hemsida - www.jenninger.se -så ni kan förundras över de mörka krafter som får barn att driva en 13 årig levnadsglad intelligent och godmodig grabb till att ta sitt eget liv. Jag kan inte i min vildaste och i mina mörkaste av fantasier föreställa mig hur detta kan ha skett. Vad har drivit dessa mörkerbarn ,för det är de, påstå inget annat , att ge sig på en oskyldig pojke vars brott i deras ögon var att han var en udda och speciell fågel.

Såna ska man ju vara rädd om. Skydda och sporra. Killen hade förmodligen blivit en stor fågel som uträttat stordåd. I stället plågas han till döds av en barnmobb som idag kanske ,jag säger kanske, plågas sporadiskt av dåligt samvete. Jag tvivlar. Kan man plåga en medmänniska på det viset så måste det finnas en stor eller total frånvaro av empati. Dessa barn och dess föräldrar lever idag möjligen vanliga och hyggliga liv medans Måns är borta för alltid och hans Mor och Far’s liv är förlagd till spillror.

 Jag vet att man ska vara politisk korrekt i såna fall och föredra samtal istället för våld. För våld föder våld påstås det som om det voro den enda sanningen.

Nu är det ju inte riktigt så. Vi vuxna har ju en konstitutionell rätt att försvara oss om vi blir angripna. Vare sig det är fysiskt eller verbalt.

Barn ska ha den rätten men det har dom inte därför att vissa situationer löser man inte med forlmer som är resultat av utredningar. När barn hamnar i en spiral av mörker och våld och ger sig ut för att specifikt mobba ihjäl ett annat barn så hjälper inte alltid samtal. Hur mycket god vilja det än finns bakom.

Jag tror eller det känns som om Måns vid en viss tidpunkt kände eller kanske kom till insikt om att dessa mörkerbarn kommer aldrig att sluta. Samtalen hjälper inte. De få som blev..

Jag vet , gud förbjude , att i vissa fall så ska man använda våld därför i vissa , inte alla , så är våld det enda språk dessa mörkerbarn förstår och kan ta till sig och i slutänden kan rationalisera sig till en sanning som säger att: Mobbar jag så kan det slå tillbaka. Mobbare är ett extremt fegt släkte och tanken på att själv bli utsatt för våld eller hot får dem i princip att sluta mobba med omedelbar verkan.

 Som sagt ingen politisk korrekt åsikt men jag står för den. Kan även tillägga att jag själv aldrig blivit eller har blivit mobbad. Är en storväxt kille och har alltid varit.

 Dessutom så bodde jag i Holland i tio år där lärare i vissa fall gjorde hembesök hos mobbare och ställde dem och deras föräldrar mot väggen. I vissa fall så blev mobbare utkastade ur skolan för att aldrig mer återvända. Jag påstår inte att min skola var helt befriad från mobbning. Men de blev i princip alltid extremt kortvariga eftersom de flesta visste att konsekvenserna blev brutala.

När ni ändå är inne på Måns sida så kan ni även där förfasas över den extremt grova inkompetens i vissa fall tjänstefel som Lerum och dess tjänstemän uppvisar. I vissa fall är de så känslokalla och fega så att man får mardrömmar. Lerum kommuns hantering av Måns borde vara en handbok i hur man INTE bör göra.

 Okej. Ni fattar att jag är upprörd men jag har själv tre söner och jag kan inte ens i mina mörkaste mardrömmar få en glimt av vad den där lilla killen fick gå igenom.

Hans finns för alltid i mitt hjärta.

 Flera höjdare kommer ju under sommaren. Visfestivalen i Västervik är ju naturligtvis en sådan .

Allsvenskan är en sådan. Även om Djurgårn har börjat darrigt.

Lovar i alla fall under ed att återkomma lite oftare även om jag har svurit på att göra det förut och inte gjort det.

 Har ingen bra undergångssekt att referera till just nu eftersom den förra drog tillbaka sitt datum för universums undergång med hänvisning till att det passerat bäst före.

Allt gott och må era gudar stå er bi

 //Jack