Jack Vreeswijk

Som jag skrev på min gamla hemsida så är det vanskligt att skriva en slags bio om en själv.

Det finns alltid risker. Man vill ju inte ta sig själv på alltför stort allvar men samtidigt så vill man ju få fram en å annan poäng rörande ens egen person.

Att beskriva mig själv kanske bör göras genom andras perspektiv.

Annars blir det lätt kontaktannons-varning.

“Lugn å städad kille som älskar barn. Gillar att läsa och knata i skogen i tid och otid. Gillar mysiga hemkvällar med god och vällagad mat med ett gott vin till.

Ej rökare ej husdjur”

Vill man vara Tjalle Tvärvigg så kan man skriva;

“Manodepressiv tjackpundare med ADHD som älskar Schäferhundar. Gillar att promenera runt i lägenheten och samla tjyvgods. Älskar att titta på porrfilm dagar i sträck.

Äter sporadiskt en och annan nudelsoppa och ett gott glas folköl. Röker både det ena och det andra. Har massvis med husdjur både på kroppen och i sängkläderna”..

Nåja, om man vill vara lite anti.

Därför kommer här en liten snabbiografi som i mån av tid och nöd har skrivits av undertecknad i jag-form.

Född är man ju som alla andra och den processen genomleds av min käre mor och undertecknad på Södersjukhuset i Stockholm den 25e Januari halv ett på natten 1964.

Första åren bodde vi (Mamma Pappa och en annan) på Svartensgatan som ligger mitt i Bajenlandet. (Hur man sedermera blev en fanatisk Djurgårdare är en annan historia)

1966 flyttade vi till Hökarängen som då var lite av ett Ghetto men nu mera bebos av medelklass som röstar på Folkpartiet och är medlem i Hammarby IF:s fanclub.

Farsan flyttade till en potentiell brandfarlig husbåt 1968. Den brann ju som bekant upp ordentligt. Senare så flyttades det till Holland med Farsan som tyckte att skattebetalandet blev alltför påtagligt. Detta var ju då 1973. Tanken var ju att jag skulle bo där ett eller två år för att lära mig språk och kultur. Det blev drygt nio år allt som allt.

Morsan bodde kvar några år träffade ny gubbe och såg till att jag fick ett par nya syskon på köpet. Katja och Teodor. Egentligen så ska man säga; Halvsyskon, men va’ fan. Brorsan bor i Solna med sin Annika och sonen Alexander. Naturligtvis så är alla troende Djurgårdare.

Syrran bor i norra Spanien ( Cangas som ligger i Galicien) med sin Antonio och nytillkomne Blanca.

Självklart är även dom Djurgårdare.

Ok, so far so good.

Hemma i Sverige igen 1982 flyttade in hos farsan och Anita på Ankdamnsgatan i Solna och eftersom detta låg mitt i AIK landet så var vi tvungna att flytta innanför tullarna. Märk väl att vi bodde på Odengatan 27 , en port från Hermann och Karin Görings gamla bostad. Bara det.

Under den tiden så började en annan spela i garageband. Inte för att göra uppror mot föräldrar eller nå’t sånt krafs. Det brukar vara förbehållet övremedeklass ungar som bor ute i Äppelviken och beklagar sig över att de måste bo i en 10 rumsvilla med sina mossiga föräldrar.

I alla fall så hette första bandet “Ful i Hufvet” som bildades av min kusin Mikael Engström även kallad för Grosshandlar’n. Det gick väl hyfsat och vi harvade i ett par år innan Grosshandlar’n fick nog och hoppade av.

Vi andra fortsatte ett tag med samma bandnamn ( inte så snyggt gjort och jag kan bara hoppas att jag bett om ursäkt ) och fick ett och annat strögig.

Sen fick vi för oss att börja satsa seriöst , spelade in ett par demo’s , vilka jag har förträngt även om vi fick skivkontrakt på Elektra våren 1985.

Elektra gick ju som bekant i konkurs och sen var det inget mer med det.

Träffade Annika fick en son , Jacob och flyttade till Kungsholmen, började plugga samt jobba på Konsum Stockholm.

La liksom musikplanerna på is ett tag.

Tja , va’ fan ska man säga mer, Farsan dog ju som bekant 1987 och för att undvika Cirkus drog man ner till Lanzarote i ca 5 månader för å hjälpa en kamrat i Puerto del Carmen att stänga dennes bar var kväll. Vilket gjordes med bravur.

Kom hem till Stockholm våren ’88 och sen är det liksom 5 år av bergochdalbana genom livet. Inte mycket att skriva hem om.

Nåväl, 1993 så var jag och min kompis Lasse Karpmyr ute och vinglade på stan en Lördagkväll, detta var på våren, och vi skulle vingla till ett ställe som hette Getingboet som då låg vid Hötorgsskraporna. Eftersom vi i sedvanlig ordning hade sinande likvida medel så föreslog vi varandra att det skulle vinglas in på Svea Bar där de hade ständig “Happy Hour” på sina ölpriser. Där mötte jag två bekanta herrar vid namn : Bertil Bertilsson och Jonas af Roslagen som i slutet av kvällen ( Det blev inget getingbo ) föreslog att jag borde följa med på en turné med ett Sällskap (Bestående av Anita Strandell , Hjalmar leissner , Git Magnusson, Tommy Blom, Göran Ringbom , Jonas och Bertil och undertecknad). Som då tolkade Cornelis. Så blev det och sen drog en ny karusell i gång.

Fick skivkontrakt 1995 med Sonet och flyttade samtidigt ner till Alingsås där jag gifte mig med en dam som det inte heller är så värst mycket att skriva hem om men jag fick två underbara pojkar ( Jacob är också underbar , bara så ni vet.) Calle och Olle.

Skivan blev naturligtvis sågad , inte för att den var dålig utan för att för att jag fick fruktansvärt mycket uppmärksamhet i media. Naturligtvis på grund av mitt släktskap med min gamle släkting. Det har sitt pris och priset blev bland annat recensioner som handlade om mitt skägg eller frisyr.

Sågning således. Inte av alla men av de stora elefanterna och det hade jag räknat med.

Nåväl, nu levde jag som musiker på heltid och det var väl det man ville.

2000 fick jag Min gamle släktings stipendie som jag investerade i en ny gitarr och en blodig skilsmässa. Den kostade mig alla armar och ben och fick mig åter att tro på den gamla klyschan att det finns vissa människor som gör vad som helst för en liten peng.

Träffade därefter den ljuvligaste kvinna jag någonsin träffat och någonsin kommer att träffa, Anneli.

Vi köpte radhus och flyttade ihop våren 2002 med våra respektive kids.

Hanna (Anneli’s dotter sen tidigare) Calle och Olle.

1998 så ( för å skutta tillbaka i tiden lite ) träffade jag Love “thulle” Tholin på en visfestival i Åmål. Vi satt efteråt och jammade på en efterfest varvid en annan raskt föreslog att det skulle liras tillsammans på närkommande gig. Vilket vi fortsatte att göra till dags dato. För er som sett mig och Love live vet ju att han är en av Sveriges tammefan bästa gitarrister.

Samarbetet resulterade så småningom i ett nytt kontrakt och ny cd på skivbolaget MNW med Rolf Wikström som huvudproducent.

Skivan fick finfina recensioner bland både stora och små elefanter.

Tyvärr så gick även MNW i konkurs och skivan hamnade lite på mellis om man säger så.

Detta var 2003 och i dag så vi filar som sagt på en ny cd och en del nya projekt .

Livet är faktiskt riktigt gott just nu. Trots strapatser hit och dit.

Tja, hörrni gott folk, nu har jag inte så värst mer å säga annat att än att jag önskar er alla välgång och hutlöst med lycka och framgång.

Må era gudar stå er bi…

Jack vreeswijk – Alingsås 13e Maj 2006